Bunkra pilsner

Då var det dags att testa lite mer seriös ensamsegling. Solig dag, med ostliga vindar på 4-6 m/s som under dagen skall vrida till mer sydliga gjorde valet enkelt. Dragör t.o.r. för att förena nytta med nöje! Segling och bunkra pilsner inför semestern, tycktes i detta läge som en alldeles utmärkt plan. Gav mig iväg vid tio-snåret, autopiloten Styrman, gjorde ett alldeles utmärkt jobb medans jag hissade storsegel och satte genuan. Till början seglades en fin slör men vinden vred, tyvärr mer åt ost så det fick bli en plattläns med spirade segel, återigen stöttade Styrman, så att jag kunde lugnt och sansat få ordning på stor och genua. Gick in i Dragör fiskeläge, vilket måååånga andra också tydligen tyckt var en alldeles utmärkt ide denna fina dag. Snurrade några varv och beslöt mig för att lägga mig långsides en HR 42:a i ett skick som kan få de flesta att beundransvärt stanna upp en stund. Ägaren såg lite nervös ut när jag ensam ombord närmade mig i sakta mak. Allt gick bra, man skall spara de snyggaste tilläggningarna till de tillfällen då de verkligen behövs. HR 42:ans ägare såg inte ens ett dugg orolig ut längre och jag fick absolut bära ölback och kärra över hans båt för att komma iland. Snabbt styrdes stegen till Lima, favoritbutiken med sin trevliga personal, och alltid några bra viner som komplement till ölbacken. Men ack, Lima finns inte mer, trodde först att jag missat affären och var tvungen att går tillbaka, bara för att konstatera att den numera är ersatt av en guldsmedsbutik. Så det fick bli Superbrugsen på torget, som inte den heller är Superbrugsen längre utan någon annan kedja som jag i mitt chocktillstånd inte lade på minnet.  Nåja, jag fick mina Hof och en bit Gruyère som kompensation och traskade tillbaka till båten. Såg nog att HR42:ans ägare sneglade lite i ögonvrån när jag sedan skulle tillbaka via hans ögonsten, nu med en lite tyngre ölback. Tydligen tog jag det tillräckligt varsamt och med så pass stor respekt så att han tyckte jag kunde vara värd en öl. Jag tackade nej, och istället bjöd jag honom ombord och som tack för lånet av hans välpolerade skrovsida fick han en öl av mig, som vi sedan avnjöt i solskenet.  Trevlig prick visade det sig vara, så tiden rann iväg. Konstaterade snabbt att vinden ökat när jag väl kom ut från den läande HR42:an (de är rätt höga de där båtarna) och inte har vinden vridit åt syd inte. Nåja, det är väl bara att bita ihop, skall det nu vara ensamsegling så skall det. Styrman hjälpte till medan jag satte storsegel med ett rev, för säkerhets skull och ut med focken. Sedan var det bara till att kryssa sig hemåt igen. Styrman hjälpte till lite då och då, så att den på Brugsen, som inte längre är Brugsen, inköpta mackan kunde inmundigas. Kollade, via internet, vindmätaren på Flinten SW (Sjöfartsverkets ViVa-karta) som visade en medelvind på 8 m/s och byvind på 9,6 m/s. Tur jag satte ett rev! Det tog sin lilla tid att ta sig till Klagshamn, så väl i hamn var klockan närmare sex, vilket betyder att sista badbussen har gått, så det blev till att vandra upp till byn för att ta bussen hem därifrån. Gissa om jag somnade gott.